Det bör göras klart från början. Klimatförändringar innebär en stigande påfrestning för vårt samhälle med ökad frekvens av svår nederbörd. Och många fastigheter ligger i utsatta lägen. Man har ”byggt hus på strand istället för på berg” för att citera en gammal söndagsskolesång. Det beror mycket på att berget är fullt i våra tätbebyggda områden och i takt med förtätningsivern ianspråktas och pålas ny mark där lämpligheten kan ifrågasättas.
Att bekämpa översvämningar är inget som vi plötsligt nu har behövt börja göra
Men utvecklingen står inte still. Det sägs ofta att ingenjörer byggde det moderna Sverige, och den yrkesgruppen finns kvar. Att bekämpa översvämningar är inget som vi plötsligt nu har behövt börja göra. Under många år plågades till exempel Arvika av återkommande översvämningar. Sedan 10-talet har Arvika byggt upp strukturer för översvämningsskydd som gjort kommunen robust på ett helt nytt sätt inför framtiden.
Våra kommuner ligger inte på latsidan. Det pågår ett aktivt dagvattenhanteringsarbete, både förebyggande och åtgärdande. Regeringen har tillsatt en utredning (dir 2021:92) om ”hur kommunernas möjligheter att hantera dagvatten på ett hållbart sätt vid detaljplaneläggning” kan förbättras i ett förändrat klimat.
Banker och försäkringsbolag varnar i DN för höjda försäkringspremier och stigande räntor. SBAB identifierar att ”hälften av Sveriges villaägare” bor i områden som kan klassas som utsatta för klimatrisker enligt bankens kartläggning. Svensk försäkring spekulerar om att vägra försäkring i områden som anses särskilt utsatta för framtiden.
Ska vi utrymma och avfolka vissa områden? Med den defaitistiska inställningen borde Arvika vara utrymt och öde nu.
De äldsta husen står på de bästa platserna
Flerfamiljshus omgivna av hårdgjorda ytor nämns märkligt nog inte alls i DN-artikeln. Däremot pekar DN på ledarplats ut villaägare som omhuldade av en regering med andra prioriteringar än klimatet. Men det är villaägare som har gjort bland de största hållbarhetomställningarna i vårt samhälle.
Villaägarnas omställning från oljebaserad uppvärmning hör till Sveriges största minusposter bland klimatutsläppen. Villaägare har lett utvecklingen av avfallshanteringen genom ambitiös sopsortering och står nu beredda att installera laddstolpar och gå över till elbil. Villor, med mjuka, törstiga trädgårdar, har betydligt bättre förutsättningar för att skapa robusthet i hanteringen av dagvatten än asfaltbaserade stadsmiljöer.
Man kan inte bygga överallt. Vissa platser är bättre lämpade för byggnation än andra. Det märks också för den som ser sig om i våra samhällen. De äldsta husen står på de bästa platserna, höglänt på stadig grund. I takt med förtätningen blir allt sämre ytor föremål för bostadsplaner. De sämre platserna underställs då en rad krav just för att de ska klara allt skarpare krav på klimatförändringar.
Flera bostadsministrar, men kanske främst miljöpartiets Peter Eriksson (2016-2019), har pekat ut nya platser där stadsplanering kan välja ny mark efter bästa förutsättningar. Det är dock ett arbete som sedan tycks ha avstannat. Det arbetet bör den nya regeringen återuppta.
